Världens Bästa Jacob

Nystagmus är ett tillstånd då ögonen gör ofrivilliga ryckningar. Detta kan orsakas av t.ex en synskada och kan obehandlad leda till synnedsättning.

Nystagmus är ett tillstånd som kan orsakas av en ögonsjukdom, en neurologisk sjukdom eller kan uppkomma utan att man kan hitta en egentlig orsak. Hos barn debuterar oftast nystagmus i 3-6 månaders ålder och kännetecknas då av att ögonen rör sig på ett okontrollerat rytmiskt sätt oftast fram och tillbaka i horisontell riktning. Rörelseen kan var ganaksa uttalad i början och tillståndet kan därför te sig ganska dramatiskt. Rörelsen lugnas oftast ned med tiden och i vuxen ålder ses den inte alls hos vissa personer.

Orsaker
Nystagmus kan som sagt drabba det barn som har en ögonsjukdom av något slag såsom en medfödd cataract, en medfödd näthinnesjukdom, en grumling av något slag i ögats optiska system etc.

Fakta: http://www.sankterik.se

Epilepsi - vad är det?

Epilepsi kan uppstå när som helst i livet hos vem som helst. Det finns ungefär 60 000 personer i Sverige som har epilepsi.
Det innebär att de då och då får epileptiska anfall. Anfallen kan komma olika ofta hos olika människor,alltifrån ett eller ett par
anfall under hela livet till flera anfall varje dag. Epileptiska anfall orsakas av övergående störningar i hjärnans nervceller.
Följden blir ett epileptiskt anfall, vars utseende avgörs av var i hjärnan urladdningen uppstår. Epileptiska anfall börjar alltid
mycket plötsligt. De varar från sekunder till minuter och slutar av sig själva. Oftast är medvetandet mer eller mindre påverkat
under anfallet.

Stora epileptiska anfall

Vid stora epileptiska anfall (toniskt-kloniska anfall, grand mal), blir personen plötsligt medvetslös,
faller omkull och får kramper (muskelryckningar). Anfallet varar i regel tre till fem minuter. Andningen är till en början försvårad,
vilket gör att ansiktsfärgen kan bli blå. Det tar sedan någon timme upp till ett dygn innan vederbörande är helt återställd,
ofta efter sömn. Skador kan uppkomma i samband med fallet.

Frånvaroattacker

Frånvaroattacker (absencer, petit mal) är vanligast hos barn och innebär några sekunders frånvaro och avbrott av alla aktiviteter.
Man faller dock inte omkull. Frånvaroattackerna kan komma flera gånger dagligen.

Astatiskt - myoklona anfall

Astatiskt-myoklona anfall innebär plötslig förlust av förmågan att stå. Man faller handlöst till marken, inte sällan med skador som
följd. Den här anfallstypen är vanligast hos personer med flerhandikapp.

Komplexa partiella anfall

Vid komplexa partiella anfall (psykomotoriska) är medvetandet grumlat. Frånvaron är kombinerad med antingen psykiska
upplevelser (syn-, hörsel- eller- smakhallucinationer) eller motoriska fenomen (enkla rörelser, tuggning, smackning).
Man svarar inte på tilltal, men faller inte omkull. De varar upp till någon minut, men kan i likhet med absencer och
astatiskt-myoklona anfall, utvecklas till toniskt -kloniska anfall.

Orsaker

Epilepsi orsakas av en permanent eller tillfällig skada i hjärnan. Skadans omfattning varierar. För de flesta med epilepsi ger
skadan inga andra symtom än risken för epileptiska anfall. Är skadan mer omfattande kan symtom finnas även emellan
anfallen till exempel i form av neurologiskt handikapp (förlamning, talsvårigheter mm) eller psykisk utvecklingsstörning.
I vissa fall är skadan eller störningen så liten att den inte kan påvisas ens med de känsligaste undersökningarna. Skadan
kan ha många orsaker. Allt som kan skada hjärnan kan ge upphov till risk för epileptiska anfall såsom till exempel skador
uppkomna under fosterlivet eller i samband med förlossningen. Hjärnblödning eller hjärninfarkt, tumörer, förgiftningar
(alkohol) eller trafikolycksfall är andra exempel på orsaker.

Utredning

Diagnosen epilepsi ställs på den beskrivning som patienten och vittnen till anfallen ger.
För att söka fastställa orsaken görs dels en neurologisk undersökning med noggrann sjukhistoria, dels laboratorieundersökningar,
i första hand EEG, där hjärnans elektriska aktivitet registreras samt datortomografi eller magnetröntgen,
som visar eventuella skador på hjärnans struktur.

Behandling av ett stort anfall

En person som får ett epileptiskt anfall på offentlig plats bör som regel av praktiska skäl föras till sjukhus, även om detta inte
är nödvändigt medicinsk sett. De allra flesta epileptiska anfall är nämligen självbegränsande. Man kan som vittne därför avvakta.
Transport till sjukhus är dock nödvändig om anfallet inte slutar, om skador uppstått eller om man är osäker på om det är frågan
om ett epileptiskt anfall. Vid toniskt-kloniska anfall försöker man på lämpligaste sätt skydda personen mot skador, t ex genom att
lägga något mjukt under huvudet. Man bör däremot inte stoppa in något i munnen, det kan skada mer än det hjälper. Man bör
stanna kvar hos personen till dess att han eller hon klarar sig själv.

Anfallsförebyggande behandling

Den medicinska behandlingen är oftast farmakologisk. Ett tiotal olika läkemedel finns att tillgå. Det kan ta lång tid att pröva ut
det lämpligaste. Målet är att få så bra skydd mot anfallen som möjligt utan biverkningar. Behandlingen pågår under lång tid.
Den botar inte den skada som är bakgrunden till anfallen. Full frihet från anfallen uppnås i 60-70 procent av fallen.

En annan viktig del av behandlingen är informationen om epilepsi, både till den som har fått anfall och till hans omgivning.
Det gäller att få patienten att känna att han inte är "epileptiker" utan samma människa som förut, men med den förändringen
att han löper risk att få epileptiska anfall. Upprepad muntlig och skriftlig information är här nödvändig. Kontakt med andra i samma situation, till exempel genom epilepsiförening, är ofta värdefull.

Ett epileptiskt anfall kan inte sällan utlösas av yttre omständigheter, t ex feber, vilket är särskilt vanligt hos barn. Andra riskfaktorer
är t ex sömnbrist, psykisk eller fysisk stress eller alkoholförtäring. Antalet anfall kan också öka på grund av oro för vilka följder
anfallen kan få för förhållandet till anhöriga eller kamrater och på möjligheterna att få körkort eller arbete. Det är viktigt att
göra en noggrann individuell kartläggning av eventuella riskfaktorer och därefter försöka avlägsna eller minska dem.

Fakta: http://www.epilepsi.se/

---

Jacob har aldrig haft ett anfall och det är jag evigt tacksam för =)
Jag hoppas att jag slipper få vara med om det...

Jacob har den vanligaste cp skadan, den spastiska.

Cerebral pares, cp, orsakas av en skada i den omogna hjärnan. Skadan uppstår antingen under fostertiden, under förlossningen eller under de första två åren. Vanligast är att den uppstår under graviditetens sista tre månader, den så kallade tredje trimestern. Orsaken kan vara missbildningar, infektioner eller störningar i hjärnans blodcirkulation. Ärftliga former av cerebral pares är ovanliga.

Knappt hälften av barnen med cerebral pares är för tidigt födda. Efter hand som kunskaperna om omhändertagande av för tidigt födda barn ökar får också färre barn cerebral pares.

Cerebral pares är den vanligaste orsaken till rörelsehinder hos barn. Den mest karakteristiska följden är nedsatt eller obefintlig muskelkontroll.

I Sverige föds cirka 200 barn med cerebral pares varje år. Funktionsnedsättningens svårighetsgrad varierar mycket mellan olika barn. Det är heller inte ovanligt att barn med cerebral pares har ytterligare funktionsnedsättningar, som exempelvis utvecklingsstörning, epilepsi, uppmärksamhetsstörning, perceptionstörningar och synskador.

Träning och stimulans

Efter medicinsk utredning bestäms vilken behandling barnet behöver för att minska effekterna av skadan. Det är vanligt med sjukgymnastik, arbetsterapi samt tal- och språkträning. Hos små barn sker behandlingen oftast i form av lek och rörelseträning. Flera olika träningsmetoder finns som framgångsrikt ökar rörelseförmågan och främjar utvecklingen hos barnen.

Runt varje barn finns ett habiltieringsteam som ger barn och föräldrar stöd, råd och behandling. Målet är att ge varje barn så goda förutsättningar som möjligt. För barnets psykiska utveckling är det också viktigt att få stimulerande upplevelser genom att leka på sina villkor och pröva sina förmågor. Barnet får också pröva ut olika typer av hjälpmedel som kan underlätta vardag och fritid.

Förr var ortopediska ingrepp för att rätta till felställningar vanliga. Dessa har minskat då det numera finns mer skonsamma och effektiva metoder för muskelavslappning och för att hindra felaktiga nervimpulser. Styrketräning har också visat sig ge bra resultat.

Sverige ligger långt fram i forskningsfronten och kunskapen om både träning av barn med cerebral pares och lindring av konsekvenserna av cerebral pares ökar ständigt.

Tre huvudgrupper

Cerebral pares delas in i tre huvudgrupper: spastisk cp, dyskinetisk cp och ataktisk cp.

Spastisk cp - vanligast
Vid spastisk cp är nervbanorna som förbinder hjärnbarken och ryggmärgen skadade. Det medför bland annat att musklerna spänns onormalt vid rörelse, spasticitet, eller är spända hela tiden, hypertonus, vilket gör det svårt att kontrollera rörelserna. Spastisk cp indelas i tre undergrupper: ena kroppshalvan påverkas, hemiplegi, benen är mer påverkade än armarna, diplegi, armar är mer eller lika påverkade som benen, tetraplegi.

Dyskinetisk cp
Vid dyskinetisk CP är rörelserna felaktiga och ofrivilliga. Musklernas spänning, tonus, kan växla omotiverat och nyföddhetsreflexer kvarstå och göra det svårt att utföra ändamålsenliga rörelser.

Ataktisk cp
Vid ataktisk cp har barnet problem med att samordna sina rörelser. Såväl rörelsernas precision som kraft blir felaktiga, ataxi. Barnet har problem med balansen och har ofta en slapphet i kroppen, hypotonus, på grund av nedsatt muskelspänning. Den motoriska utvecklingen går långsamt.

fakta: http://www.rbu.se/

---

CP är en paraplydiagnos
CP, cerebral pares, betyder förlamning som har sin orsak i en skada i hjärnan. Begreppet används för hjärnskador som uppstår i fosterlivet eller väldigt tidigt i livet. CP är en paraplydiagnos, det ryms många olika symptom och grader av symptom inom begreppet.

Skador skiljer sig beroende på hur de uppstår i hjärnan
Om en skada uppstår i den omogna hjärnan, före två års ålder, blir konsekvenserna annorlunda än om den uppstår på samma ställe senare i livet. Det beror på att barnet ännu inte utvecklat grundläggande färdigheter som att stå eller gå. En skada som uppstår så tidigt i livet påverkar inte bara vid tillfället för skadan, utan även den fortsatta utvecklingen av hjärnan. Hjärnan är olika känslig under olika faser av sin utveckling. Olika delar av hjärnan är också olika känsliga och därför skiljer sig konsekvenserna åt beroende på var skadan sitter. Ofta sitter skadorna runt ventriklarna, de vätskefyllda hålrummen djupt inne i hjärnvävnaden.

Fakta: http://www.neuroguiden.se

Finns inte så mycket info om Mikrocefali tydligen men här är lite som jag hittat.
Nu har jag kopierat texten bara för jag är super kass på att ändra på texter så att det låter bra =/

Mikrocefali, neurologisk sjukdom som ofta resulterar i att den drabbade får en mindre hjärna än vad som är genomsnittligt för dess åldersgrupp. Sjukdomen har diskuterats som en förklaring till Homo floresiensis och delar för tillfället paleoantropologerna i två läger.

Mikrocefali (mikro = liten, cefali = huvud) orsakas av att hjärnans tillväxt störs under fosterlivet och de första levnadsåren. De faktorer som stör hjärnans tillväxt leder till utvecklingsstörning och är ibland ärftliga. Eftersom hjärnan inte växer som den ska blir huvudet litet. Mikrocefali förekommer vid ett stort antal olika ärftliga sjukdomar och syndrom.

Andra orsaker till Mikrocefali
Mikrocefali som symtom kan vara en följd av infektion hos fostret tidigt under graviditeten. Infektionen kan vara orsakad av exempelvis cytomegalovirus (närbesläktat med herpesvirus), toxoplasma (en sorts parasit) eller röda hund (rubella). Andra orsaker kan vara kraftig röntgenstrålning under de första två tredjedelarna av graviditeten eller att fostret utsatts för alkohol eller andra hjärnskadande kemiska ämnen. Mikrocefali kan också uppkomma under senare delen av graviditeten, under förlossningen eller under tidig spädbarnsålder. Orsaken kan då vara hjärnskada på grund av olika infektioner, förlossningsskada, ämnesomsättningsstörning hos fostret/barnet eller hos modern samt syrebrist. Mikrocefali kan också orsakas av en fortskridande hjärnsjukdom.

Fakta: http://sv.wikipedia.org  Och  http://www.socialstyrelsen.se