Cerebral Pares
Jacob har den vanligaste cp skadan, den spastiska.
Cerebral pares, cp, orsakas av en skada i den omogna hjärnan. Skadan uppstår antingen under fostertiden, under förlossningen eller under de första två åren. Vanligast är att den uppstår under graviditetens sista tre månader, den så kallade tredje trimestern. Orsaken kan vara missbildningar, infektioner eller störningar i hjärnans blodcirkulation. Ärftliga former av cerebral pares är ovanliga.
Knappt hälften av barnen med cerebral pares är för tidigt födda. Efter hand som kunskaperna om omhändertagande av för tidigt födda barn ökar får också färre barn cerebral pares.
Cerebral pares är den vanligaste orsaken till rörelsehinder hos barn. Den mest karakteristiska följden är nedsatt eller obefintlig muskelkontroll.
I Sverige föds cirka 200 barn med cerebral pares varje år. Funktionsnedsättningens svårighetsgrad varierar mycket mellan olika barn. Det är heller inte ovanligt att barn med cerebral pares har ytterligare funktionsnedsättningar, som exempelvis utvecklingsstörning, epilepsi, uppmärksamhetsstörning, perceptionstörningar och synskador.
Träning och stimulans
Efter medicinsk utredning bestäms vilken behandling barnet behöver för att minska effekterna av skadan. Det är vanligt med sjukgymnastik, arbetsterapi samt tal- och språkträning. Hos små barn sker behandlingen oftast i form av lek och rörelseträning. Flera olika träningsmetoder finns som framgångsrikt ökar rörelseförmågan och främjar utvecklingen hos barnen.
Runt varje barn finns ett habiltieringsteam som ger barn och föräldrar stöd, råd och behandling. Målet är att ge varje barn så goda förutsättningar som möjligt. För barnets psykiska utveckling är det också viktigt att få stimulerande upplevelser genom att leka på sina villkor och pröva sina förmågor. Barnet får också pröva ut olika typer av hjälpmedel som kan underlätta vardag och fritid.
Förr var ortopediska ingrepp för att rätta till felställningar vanliga. Dessa har minskat då det numera finns mer skonsamma och effektiva metoder för muskelavslappning och för att hindra felaktiga nervimpulser. Styrketräning har också visat sig ge bra resultat.
Sverige ligger långt fram i forskningsfronten och kunskapen om både träning av barn med cerebral pares och lindring av konsekvenserna av cerebral pares ökar ständigt.
Tre huvudgrupper
Cerebral pares delas in i tre huvudgrupper: spastisk cp, dyskinetisk cp och ataktisk cp.
Spastisk cp - vanligast
Vid spastisk cp är nervbanorna som förbinder hjärnbarken och ryggmärgen skadade. Det medför bland annat att musklerna spänns onormalt vid rörelse, spasticitet, eller är spända hela tiden, hypertonus, vilket gör det svårt att kontrollera rörelserna. Spastisk cp indelas i tre undergrupper: ena kroppshalvan påverkas, hemiplegi, benen är mer påverkade än armarna, diplegi, armar är mer eller lika påverkade som benen, tetraplegi.
Dyskinetisk cp
Vid dyskinetisk CP är rörelserna felaktiga och ofrivilliga. Musklernas spänning, tonus, kan växla omotiverat och nyföddhetsreflexer kvarstå och göra det svårt att utföra ändamålsenliga rörelser.
Vid ataktisk cp har barnet problem med att samordna sina rörelser. Såväl rörelsernas precision som kraft blir felaktiga, ataxi. Barnet har problem med balansen och har ofta en slapphet i kroppen, hypotonus, på grund av nedsatt muskelspänning. Den motoriska utvecklingen går långsamt.
fakta: http://www.rbu.se/
CP är en paraplydiagnos
CP, cerebral pares, betyder förlamning som har sin orsak i en skada i hjärnan. Begreppet används för hjärnskador som uppstår i fosterlivet eller väldigt tidigt i livet. CP är en paraplydiagnos, det ryms många olika symptom och grader av symptom inom begreppet.
Skador skiljer sig beroende på hur de uppstår i hjärnan
Om en skada uppstår i den omogna hjärnan, före två års ålder, blir konsekvenserna annorlunda än om den uppstår på samma ställe senare i livet. Det beror på att barnet ännu inte utvecklat grundläggande färdigheter som att stå eller gå. En skada som uppstår så tidigt i livet påverkar inte bara vid tillfället för skadan, utan även den fortsatta utvecklingen av hjärnan. Hjärnan är olika känslig under olika faser av sin utveckling. Olika delar av hjärnan är också olika känsliga och därför skiljer sig konsekvenserna åt beroende på var skadan sitter. Ofta sitter skadorna runt ventriklarna, de vätskefyllda hålrummen djupt inne i hjärnvävnaden.
Fakta: http://www.neuroguiden.se
