Tuffa tider..
Jag har fått mina misstankar bekräftade kring Jacobs cp-skada.
Jag har misstänkt men samtidigt ändå hoppats på att det skulle va helt åt pipsvängen fel.
Men nu va det som jag trodde och kan inte göra något åt saken.
Eller jo vara den bästa mamman någonsin för Jacob och hjälpa han med allt han inte kan. Och det han kan ska vi ta vara på =)
Jag har en otroligt stark kille som med mycket träning kommer att klara en del. Det är vad jag hoppas på iallafall!
Min kille är en liten livsnjutare och ligger hellre och softar och lata sig än att göra saker som är bra för honom. Och det är här och nu som jag måste vara liten mera strängare mamma och få honom till att börja vilja träna!
Med tanke på att det har med hans framförhållningar att göra så har jag inte mycket mer till val utan jag måste!
Och Jacob kommer att vara så arg på mig och ledsen men en vacker dag så kommer han att tacka mig för att jag aldrig gett upp hoppet om honom. För det är det sista jag någonsin kommer att göra, att ge upp hoppet om honom!
Jag har sen den dagen jag fick reda på Jacobs cp-skada letat fakta kring hans skador.
Jag har jämfört med andra barn, som jag träffat i verkliga livet eller som jag läst i olika bloggar.
Funderat och tänkt att kanske har han den sortens cp-skada eller den eller den eller den... osv..
Börjat såklart att jämföra med dom lite mildare skadorna och sett likheter och hoppats på att Jacob har just den skadan. Men ju äldra han blivit så har också skadorna blivit "värre" Dom har liksom kvarstått.. Och man har börjat läsa ännu mer om dom alla olika skadorna som finns bland Cerebral Pares.
Den sista tiden så har jag läst mycket om tonusväxlande och atetos. Och hoppats på att Jacob inte har något av dom även fast att jag innerst inne egentligen har vetat att det är någon av dom han har.
Idag har jag fått reda på att Jacob har Dyskinetisk Cp med atetos och tonusväxling.
Det va riktigt tufft att få veta detta, även om jag då som sagt har haft mina misstankar om det hela tiden.
Men jag hoppades ju självklart att mina misstankar inte skulle stämma.
Men nu är det som det är och jag kan inte trolla bort hans skador hur mycket jag än vill!
Jag får helt enkelt bara vara den allra bästa mamman för Jacob och träna träna träna.
Tillsammans så kommer vi att fixa detta!
Du gnäller aldrig Linda, det gör ingen människa som har så ett så växlande liv som du & så många andra som har handikappade barn. Du är en stark mamma precis som alla andra, och att ut med sina känslor är verkligen inte fel det är inte som du gnäller på något sätt.
Förstår din känsla gumman, och såklart att ni klara det! Ni klarar ju så mycket redan <3 <3
Tillsammans är ni oslagbara!
STOR KRAM
Solstrålen har precis samma diagnos, men precis som du skriver så får vi aldrig ge upp hoppet om våra fantastiska barn!
Massor av kramar till er båda
Gnälla skulle jag inte vilja uttrycka mig att du gör , Att du säger va du känner är bara sunt . Det är tufft att få sina värsta mardrömmar besannade för man vill inte men man måste och man gör det , Hur man gör det är en fråga som noh inte många ha svar på man bara gör och jag är övertygad om att du kommer tillsmanns med din underbara son att fixa dett galant .
Min lilleman har ju en del av en cp skada han med men med ett avanligt kromosom fel och viist letar man efter andra med .
Hur som helst så en jätte kram från oss.
Jag kommer ihåg första dagen jag träffade jacob, Det va när du kom hem från sjukhuset. Jag såg hur lycklig du va över denna lilla skapelse. Man såg det i dina ögon och på ditt leende. Denna lycka ser jag varje gång jag träffar dig. Du är den bästa mamman Jacob kan ha, det kan ingen ta ifrån dig.
Hej Linda! Måste bara säga att du gör ett superbra jobb som mamma till Jacob, vet ingen som är så envis som du är och det har du alltid varit ;) Tycker att du kan vara riktigt stolt över dig själv och lill-grabben såklart!
Hej Linda. Du gnäller inte utan du visar känslor, och det får man lov att göra. Jag tycker du är superduktig på alla sätt. Och lilla Jacob är ju helt underbart go. Tvivlar inte ett ögonblick på utan att ni klarar det. Jättekramar till er båda från Anita
