Världens Bästa Jacob

Hej Bloggen!

Sitter jag här igen på natten, tur det inte är en vana haha...
Nej det är ju bara när Jacob inte är hemma som jag orkar sitta uppe på natten och denna gången så är det frivilligt ju =)

Har varit med Lisa och Cicci ikväll. Det va hur trevligt som helst.. Innan jag skulle hem så körde vi hem till Tess och Ken för att se hur dom fått det i sin nya lägenhet (min gamla) och det har blivit så fint asså =) Kändes lite konstigt med annan färg på väggen i rummet och i köket och kändes hur skumt som helst när inte alla barn sakerna va där.. Kändes konstigt att det inte va mina saker som va där hehe...
Dom har fixat en hel del i trädgården också, där framme! Ja det kommer att bli kanon bra...

Har fått hem papprena som min handläggare anteknade om angående min vardag med Jacob och om jag hade några synpunkter på det som blev skrivit så skulle jag höra av mig senast imorgon så jag får allt ringa till henne, inte för att det är mycket att ändra men det lilla som är är viktiga saker. Allt är viktigt, minsta lilla detalj och det är inte alltid man kommer ihåg allt på telefon. Man är ju bara människa....


Tänker mycket på alla jobbiga beslut jag måste ta sen i framtiden angående Jacob =/ Inget jag tänker gå in på nu men det kommer inte bli lätt och det är något jag verkligen inte ser fram emot.. Varför kan inte allt vara lite lättare? Så att man slipper sånt här.. Jag älskar min son något kupiöst mycket men FAN jag vill inte ha det så här för alltid! Det är något som verkligen tynger ner mej.. Jag märker på mej själv att jag inte är samma Linda som jag en gång i tiden va.. Jag är inte den som babblar i gänget längre.. Oftast när jag sitter och pratar med vänner så kommer jag på mej själv med att tänka på något helt annat... Jag gillar inte det riktigt... Jag vill må bra - som innan.. Men jag undrar om jag någonsin kommer att må så bra som jag en gång i tiden har gjort..
Jacob är ljuset i mitt liv! Utan han så finns det ingen mening med livet... MEN jag vill att han ska vara frisk, som vilket annat barn.. Varför drabbades just vi?
Ja och sen blir det inte bättre av att man tänker på framtiden heller, kanske är det som spökar just nu...
Igår fick jag säga till mamma, menade absolut inget illa alls och det vet jag att mamma förstår men jag va bara tvungen.. Mamma ringde och vi pratade om Jacob och alltid när Jacob är där så berättar mamma om hur pigg och glad han är och hur mycket mer "med" han är. Och jag vet allt det, jag vet att han är mycket gladare och mycket piggare och blivit mer med och speciellt om man kollar sedan vi blev inskrivna på habeliteringen. Men mamma vill så mycket mer och det förstår jag men hon har svårt för att se sanningen om Jacob. Inerst inne vet hon och det vet jag att hon vet men hon vill ju som alla andra att det ska vara så mycket bättre och det förstår jag verkligen.
Så till slut så va jag liksom tvungen att säga till henne typ "Mamma, även om Jacob är mycket piggare och gladare så måste du inse att det kommer att stanna så här ett bra tag till, Jacob kommer inte kunna sitta eller allt det andra på väldigt lång tid.. Jag har fått inse det nu och det är lika bra att du också inser det mamma.. Jag menar inget illa med det jag säger men jag vill inte att du ska hoppas på för mycket"
Och jag tror att hon tog åt sig av de jag sa.. Mamma vill bara att Jacob ska kunna allt som barn i hans ålder och vem vill inte det då? Jag är en av dem iallafall..
Det finns säkert dom som tycker att jag har väldigt låga förväntningar på min son, men det har jag inte! Jag vill bara inte hoppas på för mycket.. Jag har alltid tänkt så att om man förväntar sig något och sen det inte blir så så blir man riktigt besviken och då tänker jag hellre att det kanske inte blir så som jag vill och så blir det så och till sin följd så blir jag glatt överraskad.. Förstår ni vad jag menar? Blir kanske lite osammanhängande men då skyller jag på sömnbrist..

Nej nu ska jag nog gå och lägga mej..

Puss puss