Barn- och ungdomshabelitering
Visste inte ifall jag va tvungen att ta med Jacob eller inte så vi bestämde att Tant Tess följde med och va det så att jag skulle prata med dom själva så kunde dom gå en runda. Men nästa gång jag ska dit, den 25 april så ska jag inte ta med maj Jacob så får vi se hur det går då..
När vi kom dit så möte kuratorn upp oss vid entrén och visade vart vi skulle anmäla oss, hade vi själva kunnat lista ut hehe men trevligt att bli uppmött.. Sen så möte vi upp psykologen och gick vidare till ett litet rum med fyra stolar och så satte vi oss ner..
Kuratorn började med att gå igenom om vilka som va i vårat team, R-teamet, och det va en jädrans massa, fast vi kommer nog inte träffa alla sen utan bara i början antar jag jaja vi får se..
Arbetsterapeut, logoped, kurator, psykolog, läkare, sjukgymnast, sjuksköterska, specialpedagog och dietist
så det är en himlans massa som man ska träffa..
Sen gick dom igenom om vad dom hade på själva stället och ville veta hur min förlossning varit och varför Jacob blev så dålig och så undrade dom hur jag mådde och så och vad jag själv trodde det skulle gå med Jacob och det är ju inte lätt precis hmm..
Sen va det dags för rundtur, tyckte allt kändes så stelt på rundturen... När någon ska visa runt, eller hur är det den som visar som ska gå först? Nej inte här, här va det jag som skulle gå först och det gick så långsamt för dom sa aldrig till när man skulle svänga och så.. Nej tyckte mest att det kändes stelt alltihop så jag hoppas att det går bättre nästa gång..
Jag har ju aldrig känt att jag behöver prata med en psykolog utan jag klarar det själv och när jag nu träffade den psykologen så bestämde jag mej för att inte prata med henne, förlåt men det kändes som om hon pratade till mej som om jag vore 12 år!! Och sånt pussinuss klarar jag maj utan.. Men men man får se hur det blir..
Kuratorn därimot verkade helt okej och ville verkligen hjälpa mej med allt som jag behöver, typ saker som jag har rätt till och så men det skulle vi ta vid ett annat tillfälle...
Mitt i vår rundtur så sprang vi minsan på Madde med familj, blev bara ett snabbt hejhej.. Men trevligt att se henne iallafall (",)
När det va färdigt så gick vi in till stan och käkade på MacDonalds och så åkte vi hem igen... Hela dagen i stan gick hur smidigt som helst, är såå stolt över min son att han orkar ligga i sin vagn så länge utan gnäll, underbart!!
Sen tog vi det lungt resten av dagen, tränade lite självklart för det är ett MÅSTE!!
Jacob kom i säng kl 7 faktiskt, lite senare än han brukar fast så vaknade han redan halv 6 i morse!! Konstigt för när han lägger sig vid 6 så sover han till minst 7 men när jag lägger han 7 så vaknar han tidigare...
Nej hädanefter får han lägga sig kl 18.00 för det har funkat bäst hos oss...
Nej nu ska jag läsa lite bloggar sen ska jag träna med Jacob, sen blir det kanske en promenad efter Jacob fått middag..
pusspusspuss
Jag kan lova dig att ja bokstavligen hatade hab förut, jag tyckte dem inkräktade i mitt liv. Men nu älskar jag dem och inser vilken stor hjälp dem är i vårt liv. jag tror du en dag oxo kommer känna så. kramisar
ja nu är det snart 8 år sen vi fick va me samma rund tur som du nyss giort och jag håller me dig det är stelt i början , men jag hoppas du ska kunna få lika mycket hjälp av dessa människor som vi har fått visserligen iinte samma landsting men dock, våran lillkille blir 8 nu i maj och det har vart några rejäla resor där i mellan , men utan hab hade vi inte klarat det .
ja maj är en bra månad att fylla år i heheh , kändes som en helt ok månad att få barn i .
Varför ska du gå på sånt? Nåt som hänt? Eller vad ska de ge? Förstår inte riktigt. Om det är nåt som hänt måste det iaf va skönt att veta att du kan få hjälp, det är inte alla som får de..
/Mia
