puhaa
Nu känns det lite bättre, har kunnat smälta det lite.. Men det är fortfarande och kommer alltid från och med nu att bli jobbigare och jobbigare..
Berättade för min familj igår och det gick mycket lättare än vad jag trodde..
Men jag valde att berätta för en och en istället för att ta alla på en gång för då hade tårarna sprutat.
Jag vill ju inte att folka ska tycka synd om maj för det är då jag blir känslig själv och det är riktigt jävla jobbigt..
Nu är det så att min son har fått Diagnosen Cerebral Pares och detta va något jag aldrig ens haft i tanken på att han kunde ha.. Allt gick ju så mycket bättre nu och allt gick verkligen framåt och så får jag denna jävla käftsmäll och trodde först inte på doktorn men hon va så alvarlig man kunde bli och bara tittade på maj och undrade om jag blev förvånad? Tros Faan att jag blev frörvånad!! Satan också då!! Visste inte vart jag skulle ta vägen där jag satt och tårarna bara sprutade på maj, fick servetter att torka tårarna med men dom slutade inte komma.. Dom bara rann och rann hela tiden...
Jag har inte gråtit så här mycket sedan Jacob föddes och jag hatar att gråta, känner maj så jävla hjälplös...
Och jag vill inte känna maj hjälplös inför Jacob.. Det är jujag som ska ta hand om honom alltid! Han är ju min prins, mitt allt!!
Jag hatar att inte veta hur livet kommer att fortsätta, vilken grad han kommer att hamna i.. Hur jobbigt kommer jag att få det? Kommer det att märkas på Jacob? Kommer han att sitta i rullstol? Kommer Jacob att lida? Eller kommer det inte att märkas? Jag hoppas på det sistnämnda för jag vill att Jacob ska leva ett normalt liv!
Jag vill att han ska kunna springa runt och leka, springa i gräset och busa.. Jag vill att han ska kunna göra allt som ett normalt barn kan göra.. Detta är inte rättvist någonstans! inte någonstans!!!!
Vad har Jacob gjort för att få ett liv som detta??? Vad har jag gjort för fel???
Jag är Jacobs mamma och det är jag som ska försvara honom från allt ont - yeah good luck!! Jag har ju verkligen lyckats hittentills fan fan fan fan!!!!!
Detta är inget roligt alls...
Jacob Richard Aslan
Jag lovar på heder och samvete att jag ska göra allt som står i min makt för beskydda daj!
Du är min, bara min och ingen eller inget ska någonsin komma emellan oss - ALDRIG!
Du är min vackre prins, Du är min lilla Apa, Du är min stora Stjärna
Utan daj så är jag ingenting...
Jag Älskar Daj
You are my heart. my soul, my everyting...
Usch jag ser mig själv precis som om jag har skrivit de om mathilda. Förstår verkligen hur du tänker. Men till slut kommer du med förstå att du måste gråta av dej ibland och man får helt enkelt inse att de e synd om en. alla dessa frågor och tankar man har kring sitt barn ska man ju inte behöva men du och jag måste och de är orättvist ! Ngt jag undrar väldigt ofta om amthilda är just de du skrev lider hon?! men ingen som kan svara på dej ju =( kramar om
Å älskade hjärtat. Jag tänker på er. Vet inte vad jag ska säga så jag skickar en stor kram istället. Men en sak vet jag, och det är tur för Jacob att han har dig som sin mamma. För du gör allt som står i din makt för honom. Kram Rebecca
Hej!Brukar titta inom hos dig, tror inte jag har kommenterat förut!Men ville bara säga att det var ett tråkigt besked ni hade fått och att jacob är super söt!Han verkar ha en super mamma med=)Många kramar
Uj gumman!
Kan inte förstå hur du känner,men vill skicka massor med kramar till dej,men du...du fixar allt!!!
kram kram Jacobs bästa mamma!
hej , ja vet att det vaett tag sen jag va inne här , men jag har läst detta och jag kännerigen mig iallat hopplösheten , förtvivlan , att inget ska stoppa en för man gör allt för sitt barn , och ja det är svårt att leva dag för dag när mna inte vet hur det blir när man har en diagnos som är som den är , men en sak vet jag med säker het och det är att bättre mamma än du kan han inte få känner inte dig men jag ser på hur du skirver och orden , alla styrke kramar här ifrån till dig . ocj jacob . kram fia .
