Världens Bästa Jacob

Glömde att skriva i inlägget igår att jag köpte ett halsband till bröllopet - jätte fint va det..

Dagen började med en massa stress usch!
Jacob kom i säng kl 21 igår och det är ju rätt sent för honom men iallafall så tänkte jag att han vaknar ju vid 6-7 tiden ändå och då går vi upp så därför ställde jag ingen klocka.. Men Jacob vaknade redan halv 3 på natten så jag gick in och vände på honom och nattade om honom.. Nästa gång vi vaknade så va klockan 5 i 10!!!! upps jag skulle tagit bussen halv 10 shit!
Men jag ringde till Katta och sa att jag skulle snabba maj och skickade ett sms till Madde och sa att jag precis vaknat men att jag hör av maj när jag är på väg...
Som tur är så äter in te min son mat direkt på morgonen utan det måste gå minst en timme annars vill han inget ha.. Så det va bara att  tvätta och byta blöja och på med nya kläder sen fick han ligga i sitt babygym så att jag kunde göra vid maj snabbt satan... Och så packa ner alla nödvändigheter till Jacob så att han skulle klara sig under dagens lopp =)
Och springa till bussen!! puhha det va precis men jag hann med bussen som gick 35 minuter efter att vi vaknat haha...
Mötte upp Katta och Thilda i stan och sprang lite ärenden till henne och hennes man sen gick vi hem till Madde och Mathilda (och resten av familjen)
Lilla Casper fick låna Thildas gåstol haha han bara svissade förbi allt och alla och snabbt gick det.. Så lätt kommer han nog aldrig att kunna ta sig fram och tillbaka. Riktigt kul va det att se.. Han bara tog fart och sprang fram och formligen gled den sista biten hehe busungen =D
Som vanligt kan jag inte bjuda på några bilder för jag har fortfarande ingen kamera =(

Det är inte klokt egentligen hur det kan bli... Där satt vi 3 mammor med 3 helt underbara barn som alla har varsin diagnos fastställt.. Olika diagnoser...
Katta har jag kännt sedan innan och Madde har jag lärt känna genom bloggen först men sen från habeliteringen.. Dom  2 är helt ärligt dom bästa jag vet, dom förstår maj och det känns helt underbart att ha några som verkligen förstår vad man går igenom....
Även om ens vänner verkligen försöker att förstå och verkligen vill förstå så kommer dom tyvärr aldrig att förstå den känslan.. Och det kvittar hur nära man står varandra och hur nära dom står Jacob. För att man ska kunna förstå den känslan så måste man få ett speciellt barn, ett barn som inte är som andra.. Först då kan man förstå den känslan som vi har...
Det va som Katta sa till maj efter att hon fått sitt andra barn  "alltså fattar du hur lätt allt är med ett friskt barn"
Sådana saker som  att man hela tiden måste vara vaksamma över dom. Slippa oroa sig för att dom inte ökar i vikt. Träna tonsvis med dom. Slippa bära runt på dom hela tiden. Hålla på med mediciner hit och dit. Sjukhusvistelser. Barnhabeliteringen. Alla hjälpmedel man får som ska få plats i hemmet. Måste skaffa ett handikappsanpassat boende.

Hela mitt liv har förändrats sedan Jacob kom till och det kommer att fortsätta så.. Det kommer nog att dröja länge innan jag går tillbaka till jobbet.. Jag vill vara hemma med Jacob tills jag känner att det känns bra. Självklart ska jag få in honom på dagis innan men jag tror inte att jag har ork till att gå tillbaka på jobbet, men det vet man i och för sej inte.. Ska ju vara hemma hela detta året också så kanske när året börjar närma sig sitt slut så är jag kanske sugen men verkligen inte just nu..
Vi får se hur framtiden blir för oss...