mina funderingar i vardagen..

Jag sitter ofta och tänker på hur Jacobs första anfall kommer att vara?

När kommer det att hända? Dröjer det länge eller kanske imorgon...

Hur kommer det att gå till? Kommer det att göra ont?

Kommer han till att ligga och skaka som bara den?

Eller kommer det knappt att märkas?

Jag hoppas att jag slipper vara med om ett anfall, men om det nu är så att Jacobs anfall inte syns t.ex. att han bara sitter rakt upp och ner och blir helt stel. I så fall så är det inte så jobbigt, varken för maj eller för Jacob ju.

Men tänk om han får någon jobbig epilepsi då? Att han får sådana jobbiga anfall, då blir det inte så kul för maj och allra minst för Jacob.

Jag hoppas att Jacobs första anfall kommer att hända när han är lite äldre.

Eller att hans medicin tar bort alla anfall så att han slipper det överhuvudtaget.

Fast helst av allt så hade jag velat att han sluppit att ha epilepsi.

MEN

Jag är så tacksam för att Jacob finns hos maj och att hans jobbiga start till slut blev bra!

För tänk om han inte hade överlevt? Då vet jag inte vad jag hade gjort?

Och då är det bättre att han har epilepsi än att han inte funnits alls!

Det känns inte riktigt som om Jacobs epilepsi kommer att utvecklas sig till någon elak utan det känns faktiskt som att den kommer att vara lite snällare mot honom.

Kim trodde att han såg ett anfall sist vi va där och då va det precis som om Jacob bara stanna upp och tittade, en liten stund sen va det bra igen!

Men det vet man ju aldrig hur det kommer att bli i framtiden! Det kanske bara va önsketänkande för vem vill egentligen att ett litet barn ska ha epilepsi?

Och sen kan jag inte hjälpa att jag tänker mycket på framtiden med!

Jag menar, kommer det att komma något mer?

För har man haft syrebrist så kan vad som helst hända och det behöver inte komma nu heller utan det kan komma i skolåldern, det kan komma tidigare och senare! Det är det ingen som vet. Eller så behöver man inte få något alls! Det finns trots allt mirakelbarn (",)

När jag va gravid så fick jag göra extra ultraljud pga. att moderkakan inte låg rätt, den låg så att den täppte till utvägen för Jacob. Och om den inte flyttade sig så skulle det bli planerad kejsarsnitt och det ville jag verkligen inte göra då. Men den hade flyttat sig så det blev vanlig födsel. Och jag vet i början av min graviditet så hade jag tankar på kejsarsnitt men jag tog mitt förnuft till fånga för jag ville ju gå igenom en riktig förlossning.

Men i dagens läge så önskar jag att jag gjort som jag kände från början eller att moderkakan inte flyttat på sig så att det blev ett snitt. För då hade det blivit ett planerat kejsarsnitt och då hade det blivit 2 veckor innan beräknad förlossning, alltså 3 veckor tidigare (gick över 8 dagar) och då hade han sluppit sin jobbiga start i livet och då hade han inte haft epilepsi heller! Och den här andra hjärnrubbningen som han har men som dom inte vet vad det är än, den hade han också sluppit.



image99 image100
några timmar gammal                                                   1 månad   


image101 image102
2 månader                                                  3 månader


image103 image104
4 månader                                                               5 månader


image105
6 månader


image106
7 månader


image107
8 månader


image109
kortet taget för 30 minuter sen

Jag älskar dej, min underbara son, något otroligt mycket!

Jag är så tacksam för att du finns Jacob!

Jag vet att du och jag kommer att klara allt!

Inget eller ingen kan någonsin komma emellan oss!

Även om alla överger oss så kommer vi att stå på egna ben, för vi har varandra!

Och det är det som är det viktigaste för oss, du och jag för alltid.

Du är mitt ALLT!!!


Kommentarer
Postat av: Miia

mycket fint å förnuftigt skrivit,ni kommer föralltid ha varann,viktigast av allt!!!!

2008-02-05 @ 14:51:48
URL: http://miian.blogg.se
Postat av: Anonym

Hej vännen! Läser din blogg mkt. Kom gärna in hos mig och läs. men du får ha mitt lösen genom msn.
Jag skulle sä gärna vilja svara på så många frågor du har i din blogg. Visst kan läkarna kanske svara på ngr men inte alla, dem kan epilepsi genom utbildning och inte erfarenhet. erfarenhet e viktigast. skulle vilja stötta dej och prata med dig och träffas ? Jag vet trots hur de är och känns med ett barn med epielpsi och utvecklignsförseningar. finns så många olika anfall jag har varit med om minst 10stycken olika på Mathilda. jag vill hjälpa dej.. hjälpa dig och se vad som är anfall osv så att du kan lära dig tidigare än va jag gjorde med mathilda för där fanns ingen som kunde hjälpa mig. hoppas du inte tycker jag är påträngande vill bara finnas till hands för dig. Kramar påer

2008-02-05 @ 20:11:06
URL: http://maddza.webblogg.se

Vad du än vill säga så är det välkommet:

och du heter?:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (bara jag ser)

URL/Bloggadress:

Din åsikt:

Trackback
RSS 2.0