Världens Bästa Jacob

Idag brast det stort ja shit! Och jag som hatar att gråta inför andra, jobbigt!
Jag började gråta nästan direkt, känns mindre bra faktiskt men men så är det..
Anledningen till att det brast för maj är att vi pratade om Jacobs sjukdom och hur jag kände när jag fick reda på det och hur jag kände kring allt nu.
Det som jag har stora funderingar kring är varför jag inte fått veta detta tidgare? Varför berättade inte Kim att Jacob hade en cp-skada? Jacob har alltid varit stel i hela kroppen, även när han va nersövd under sina första levnadsdagar. Det va näst intill omöjligt för maj att få in mitt finger i hans hand så visst fan va han stel redan då! Alla inom sjukvården som träffat Jacob vet hur spänd han varit.. Men det som gör maj absolut mest förbannad är att i journalerna som Beata fått från Kim så står det att han berättat för maj att Jacob har en cp-skada! I min R*V att han har! Så varför har han då skrivit det? Varför...
Sen satt vi och snackade om Jacobs förbättringar sedan vi träffades sist och det va lite iallafall. Bland annat så har han börjat acceptera att ligga på magen och när Naemi är i närheten så lyfter han högt på huvudet och så har han blivit mycket lugnare i sig själv och så sover han inte så länge längre vilket inte va så bra för då blev det fel på hans medicin men det har kommit tillbaka på 12 timmar utan att jag behövt väcka honom så han va väl bara inne i en soveperiod just då.
Sen pratade vi om framtiden, om hur jag trodde att det skulle bli och jag tror en sak men vill en annan =/ Klart jag inte vill att Jacob ska ha hjälp från habeliteringen i 20 år men tyvärr så blir det ju så oftast och jag är jävligt tacksam för all hjälp jag kan få och stöttning såklart.. Men det är inget roligt alls för 20 år är riktigt lång tid.. Men jag lever på hoppet ändå =)
Jag försöker att inte se så mörkt på allting, har aldrig varit sådan så varför ska jag bli det nu när jag har ett handikappat barn? Jag fick reda på jacobs sjukdom efter att han fyllt 1 år och visst jag bröt ihop då i det lilla samtalsrummet och bara tittade på Beata - ville inte riktigt förstå.. Jacob har ju verkligen inte förändrats som person bara för att han fått en diagnos, han är fortfarande min kille och kommer alltid att vara det, finns ingen som kan ta honom ifrån maj!
Jag har fått en gåva och den gåvan är Jacob =) Jag har blivit utsedd till att ta hand om honom för att jag är stark nog till att ta hand om ett handikappat barn och jag skulle aldrig svika honom.
Och när vi pratat en stund så sa psykologen att jag va så olik andra föräldar som hon haft kontakt med, hon menade att jag tar allt detta som hänt så lätt och med Jacobs framtid så säger jag att det löser sig. Och det vet jag att det kommer.. Varför ska jag gräva ner maj i allt som hänt? Gör det mej till en bättre mamma? Alla hanterar sin sorg på sitt sätt och jag har mitt sätt.. Just nu försöker jag njuta av mitt och Jacobs liv för det blir inte lättare så därför gör jag så här nu och så får jag hantera framtiden när den kommer..
Ja sen pratade vi om massa andra saker men det är mindre viktigt.
En sak till kom jag på, från och med nu så ska jag bli duktigare på att anteckna om Jacobs framsteg för det är så lätt att glömma bort dom här små framstegen men som är så viktiga för mej som mamma att kunna gå tillbaka och se vilka framsteg han gör. Så jag måste skärpa maj lite i det.. Då Jacobs framsteg oftast är väldigt små så är det ännu viktigare ju..

Sen va det dags att ansöka om fonder till Jacob och det blev en specialgunga för det anser jag han kommer att ha väldigt stor nytta av. Själva gungan med ställning kommer att kosta 9000:- så det hade varit väldigt bra ifall jag fått lite bidrag till det. För 9000:- är mycket pengar och jag vet faktiskt inte hur givmilda dom är men jag hoppas att jag inte behöver betala så mycket för den iallafall.
Sen sökte vi till resan vi ska göra nästa sommar, får ju passa på innan han blir för stor och tung ju.. Och nästa år så åker inte Jacob gratis heller och med min inkomst blir det inte så lätt heller så lite bidrag tack =)
Nej men det skadar inte att söka så får vi se hur det går *hoppas hoppas* Fast beskeden får man nog inte förräns i december/januari..

Sen precis när jag skulle gå så träffade jag på Lena så då gick vi in till henne och pratade lite och bestämde en dag då hon skulle komma hem till oss och lämna resonansplattan och så skulle vi gå igenom en kartläggning.
Sen satt vi och snackade lite almänt bara..

Sen kom Yessica och hämtade upp maj och vi körde till bolaget och köpte alkohol tills imorgon sen gick vi till banken för jag hade en skuld att betala så nu är jag helt jävla skuldfri och vet ni vad? Det känns för jävla bra!!! Helt underbart att äntligen vara av med det.. Det känndes som något lättade från mitt hjärta =)
Sen körde vi till willys och storhandlade och det blev inte så farligt dyrt, 1400:- Och då har vi så att vi klarar oss hela månaden och det lär nog bli över.. Ja där är fullt i frysen och i kylen - Gött!!
Vi har mat, barnen har mat och blöjor så vi ska överleva hehe..

Imorgon blir det inflyttningsfest och det kommer att bli såå ball =D längtar som faen!

puss puss